Släktforskningen har återupptagits igen på riktigt denna gång.

Jag har valt att gå över till att skriva på svenska. Det är enklare att skriva på sitt modersmål och jag bryr mig inte längre särskilt mycket om att nå ut till en internationell publik. Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket om huruvida någon läser detta alls.

Sedan något år tillbaka har jag släktforskat via MyHeritage. De har ett system som är enkelt att komma igång med, men jag saknar kontroll på vad som är korrekt och inte. Därför hoppade jag på ett erbjudande från ArkivDigital eftersom jag via familjemedlemmar visste att det finns betydligt mer information att hitta där. Åtminstone på den svenska sidan. Jag har en stor släkt i Norge också och där får jag se senare hur jag kan göra på samma sätt. Det finns även närtida släktingar i Nordamerika vilket kräver ytterligare andra källor. Till sist har jag misstankar om att jag behöver kolla upp adliga ättlingar långt bak i tiden i Danmark och norra nuvarande Tyskland.

Men till att börja med är arbetet med att ta hand om den svenska sidan stort. Jag började med att se hur långt bak jag kunde komma i en gren och kyrkböckerna tog slut i slutet av 1600-talet. Varje generation av torpare, drängar och pigor fick ganska många barn och om jag ska spänna ut hela trädet blir det en del arbete. Särskilt som jag måste vara noggrann med källhänvisningar.

Det behövs en bra mjukvara för att släktforska. Jag har provat och utvärderat de stora programmen på marknaden och fastnade tillslut för Genny. De flesta program kändes väldigt tungrodda och det var svårt att få en bra översikt. Genny kändes någorlunda modernt, om än inte perfekt.

Släktforskning är inte någonting man ska börja med för sent i livet. Det är värdefullt om ens äldre släktingar fortfarande finns att ställa frågor till, för det är mycket de vet som inte står i böcker. Men man kan trots allt läsa lite mellan raderna i kyrkböckerna. Häromkvällen satta jag mig in en familjs sorg när de fick två döttrar som båda dog innan de fyllt sex månader. Jag led mig igenom de låga betygen prästen satte på läskunnighet och bibelkunskap år efter år. Jag gladdes åt hur jag insåg att en dräng träffade sin blivande fru i form av en piga som kom till samma gård två år efter honom.